Hello Kitty!

Här kommer en historia jag skriver på kommer lite då och då... 

Kapitel 1.Första timmen…

Jag såg mig förvirrat omkring. I vilken hytt skulle jag sova? Rumskompisen visste jag redan, min bästis Chelsea James. Vi hade känt varandra sen dagis. Hon hade hjälpt mig tagit ner en bok från bokhyllan. Hon är minst 10 centimeter längre än mig. Hon är ganska lång för sin ålder. Hon är 17 och ska fylla 18 i år, i Juni.  1.69 meter är jag och jag är äldre, jag har redan fyllt 18.
”Behöver miss hjälp?”, frågade en man.
 ”Vart ska jag sova, jag är…”. Det var det jag hann säga innan han avbröt mig.
 ”Ishallen ligger där borta”, sa mannen och pekade på en stor kupol. ”Vilket land?”
”Kanada…”, sa jag men han avbröt mig igen.

”Men alla konståkerskor har kommit, i alla fall alla från Kanada”, sa han fundersamt.

”Jag åker snowboard!” utbrast jag. I hela mitt liv hade alla trott att jag var en isprinsessa. Jag

och is hör inte ihop, sätter jag på mig ett par skridskor och går ut på isen, blir jag som ”Bambi på is”.
Jag kan inte åka skidor, när jag var 4 och skulle gå på skidskola hamnade jag i fel grupp, i snowboardgruppen.
Visserligen hade jag hyrt skidor men mamma gick och bytte dem.
Först tyckte alla på dagis att det var coolt att jag åkte snowboard, men sen när vi gick i skolan retade alla mig för att jag åker Goofy, alltså höger fot fram.
Men på grund av mitt utseende tror alla att jag åker konståkning!
Jag har väldigt långt, lockigt, rött hår, röda kinder och smilegropar.
”Miss? Miss?!”

”Va?”

”Vad heter ni miss?”, frågade han.

”Rosalinda Meadow”

”Ok, Meadow, Meadow”, sa han medans han letade på listan.

”Rosalinda Meadow, Canada, Snowboard, du ska bo där med Chelsea James”, och nickade mot en stor byggnad lite längre bort.
”Ok…”, sa jag lite frånvarande.

”Här är nyckeln”, sa han och gav mig ett kort.

”Tack”, sa jag och tog emot kortet. Medans jag gick kollade jag på kortet, rum C116, jag tittade på de andra deltagarna, de såg proffsiga ut.

Jag gick in i den stora byggnaden där mitt rum var. Det var varmt där inne. Golven var prydda med en lång röd matta, med svarta sträck, vägarna var gråa. Vårt rum var på våning 4 av 10. Jag tog hissen upp. På våning 4 bodde troligen måna kanadensare efter som istället för en matta med svarta sträck hade mattan här vita sträck. Jag fnissade lite åt iden. Jag såg mig omkring. Höger eller vänster? Jag gick vänster. D119, var den närmsta. Jag vände om och gick åt höger. C112, C113, gick jag förbi. I mitten av den långa korridoren låg C116. Jag låste upp dörren och gick in. Där inne stod Chelsea och klädde på sig yttekläder.

”Ska ut och träna, vi får prata mer sen”, sa hon och gick ut.

”Hej då…” Jag såg mig omkring i det stora rummet. Sängarna hade ljusbruna silkestäcken och kuddarna var vita.

Tapeterna var ljust bruna med mörkbruna ränder.

Det knackade på dörren, jag gick och öppnade. Där stod en fet man i kostym. Han hade varken någon hals eller hår på huvudet. Han rökte en cigarr. Han gick in i rummet. Han blåste ut röken, och tog fram något ur sin innerfika och lade på det mörkbruna skrivbordet. Ett askfat. Han fimpade cigarren i den.
”Du är Rosalinda Meadow, inte sant?”

”Ja, Mr…?”

”…Trump, Tommy Trump”, svarade han förnämt på en  Kalefornisk dialekt. ”Bra att veta att du är här, var har du Chelsea?”.

”Tränar…”, mumlade jag. Hela rummet luktade tobak eftersom Mr. Trump hade tagit en ny cigarr.

”Bra, vi ses!”, sa han. Han tog sitt askfat och gick mot papperskorgen. Han ”missade” den, fast egentligen såg man att han fejkade.
”Opps…”, sa han med sin jobbiga dialekt, jag hade aldrig tyckt om den dialekten.

Mr. Trump gick ut ur rummet.
”Stumpan? Plocka upp det där, folk kan tro att ni är ohygieniska”, sa han, gav till ett flin och stängde dörren efter sig.

Inte fören nu kände jag igen honom, han var en av Kanadas rikaste män.

Jag sopade bort askan och hällde i den i papperskorgen.

Jag hade fått ett schema hemskickat, jag tog upp det ur ryggsäcken och kollade när jag hade min första träning.

Om 1 timme.

Då kan jag ju börja klä på mig, jag tar alltid tid på mig, tänkte jag.

Jag hörde ett jamande.
”HELLO KITTY!”, utbrast jag. Jag hade glömt min katt.

Jag släppte ut henne ur buren, hon tittade på mig, lite surt.

Min katt hade jag fått för 2 veckor sen när jag fyllde 18. Hon är bara 10 veckor gammal och så söt!

Hon är en ragdoll kattunge, och de är ju så söta som ungar. Jag gav henne hennes mjölk och hennes favoritmat, sardiner.

”Jag går ut en stund gumman, Chelsea kommer kanske senare och du känner ju Chelsea eller hur”, sa jag och pussade henne på nosen.

”Mjau…”

Jag ställde ut en gul boll, det var hennes favoritleksak.

Jag tog min snowboard och nyckel, jag gick ut ur rummet.

”Hej då gumman”, sa jag när jag gick ut.

Jag stängde dörren.